UMS & Ensamheten

 
Den där ensamheten som sköljer över en i denna sjukdomen kan ingen som aldrig varit sjuk i Utmattningssyndrom förstå!

 

Många likt mig har säkerligen levt ett liv i högt tempo, ett socialt liv där vi hela tiden haft människor runt omkring oss. Så har det verkligen varit för mig, jag har alltid jobbat med folk och alltid älskat den sociala biten som det medför.

Därför blir det extra svårt när man insjuknar i Utmattningssyndrom för varje dag som går blir du mer och mer ensam, inte för du vill det utan för att din hjärna klarar inte av något annat än just ensamheten. Många kan kanske tänka att det låter skönt, jo visst det kan vara det när man själv väljer att vara lite ensam ett tag.

Men när det blir flera veckor, månader och till och med år och kontakten blir mindre och mindre med människor som hör av sig till dig, du tappar de flesta av dina sociala kontakter, då är det inte så skönt längre.

Vi med utmattningssyndrom vill självklart inte att det ska bli såhär men vi klarar helt enkelt inte att hålla upp kontakten med människor som förr, man måste nog vara sjuk för att ens kunna förstå vilket jobb det är för oss att hålla igång kontakter med vänner. Att vi kan riskera flera dagars isolering pga att vi har pratat för mycket i telefon är det ingen som tror, att vi kan drabbas av svår yrsel och ångest av ansträngningen av att hålla igång ett samtal. 

Detta leder till att vi som är sjuka blir mer och mer bortglömda, mer och mer isolerade från våra nära och kära när det enda vi vill är att bli friska och kunna fortsätta umgås och ha samma kontakt som förr. Jag har ju förmånen att ha en underbar sambo och familj som alltid funnits vid min sida men jag märker ju hur många jag inte har någon kontakt med längre,  dem få personer jag har kvar kontakten med så sker den inte alls lika ofta längre. 

Jag som sjuk skulle vilja säga till alla er som känner en person med Utmattningssyndrom, hör av er till personen. Vill ni inte ringa så skicka ett sms. Många vänner verka tro att dem stör när dem hör av sig, att det är jobbig då personen som äär sjuk kanske inte orkar prata men jag lovar er.

Personen som är sjuk kommer uppskatta att ni hör av er, personen kommer säkert höra av sig så snart den känner att den orkar. För jag vet av egen erfarenheten att jag har hellre 1 missat samtal eller SMS än inget alls.

Det jobbigaste i denna sjukdomen är bland annat saknaden av att hålla kontakten med mina vänner, saknaden av inte att kunna hitta på saker med dem och ju längre jag är sjuk ju mer och mer tappar jag kontakten med dem.

All kärlek!

/T