Utmattningssyndrom (Smällen)

 
Vad händer egentligen dagen man går in i väggen och man insjuknar i Utmattningssyndrom? Det ser lite olika ut för olika personer men detta hände mig dagen då jag insjuknade.
 
Hej,
 
Det var en helt vanlig dag i september 2016, jag vaknade upp och allt kändes som det brukade göra. Jag åt min frukost och min sambo Amanda var hemma. Hon skulle iväg på en obligatorisk närvaro föreläsning då hon vid denna tidpunkten pluggade till sjuksköterska. Jag skulle åka och öppna upp butiken MMSports där jag är butikschef, så tar på mig och förbereder mig för en dag på jobbet.
Plötsligt får jag en konstig känsla i kroppen, mitt hjärta börja pumpa något extremt hårt, jag känner av en kraftig yrsel likt som när man är på en riktigt gungande båt och måste sätta mig ner på huk för att inte ramla. Jag förstår ingenting av det som händer, det är som att min kropp trycker på för max, den går liksom över min maxpuls och det känns som jag kommer sprängas och dö.
Det känns samtidigt som min hjärna håller på att stängas av, som att den inte klarar av belastningen av det som händer i min kropp. Jag börjar skaka något enormt, jag har ingen kontroll på min kropp den skakar så intensivt att det känns som att jag är i en torktumlare.
Ja svimmar hinner jag tänka flera ggr. Svetten börjar spruta från hela kroppen, jag blir alldeles blött av all svett när jag sitter där på huk och Amanda blir samtidigt rädd och försöker lugna mig, det går inte. Min kropp fortsätter att varva upp.
Det är nu jag är säker på att hjärtat kommer gå sönder. (Var för 12 månader innan detta uppkopplad hos hjärtspecialister på Ryhovs sjukhus då mitt hjärta haft felslag vid två stycken EKG på vårdcentralen pga stress, slutade jag stressa? Nej jag körde på som vanligt tyvärr) Vid denna tidpunkten är Amanda tvungen att åka till skolan, jag ringer då i panik till min syster och ber henne komma hem till mig, att vi skiter i att öppna butiken idag (hon är min kollega också) Du måste sitta här och bara vara med mig, jag var så rädd efter detta att jag vågade inte vara själv. Var så säker på att jag skulle trilla ihop snart och att nån måste då vara vid min sida så jag snabbt kan komma till sjukhus.
Berättade vad som hänt och att hon måste vara vid min sida, hon kommer hem till mig. Det lugnar sig lite, men från denna dagen är min hjärna paj och en ångest & panikångest som kommer ofta, en ångest som man måste uppleva själv för att förstå hur den nästan dödar dig.
 
 
”Jag är glad för att jag inte då visste att mitt livs största kamp låg framför mig, för ska jag vara ärligt så tror jag att jag aldrig hade klarat detta om jag redan då visste hur tuff resan mot ett normalt liv skulle bli”
 
Detta var dagen då jag insjuknade i Utmattningssyndrom och nu startade en stor kamp för att få vardagen att fungera för både mig och Amanda. Det är nu vardagensolikasidor kommer visa sig mer än någonsin förr.
 
Vilka symtom hade jag innan jag insjuknade:
 
*Dålig mage nästintill dagligen
*Yrsel
*Illamående
*Feber känslor ofta
*Dåligt minne
*Lätt irriterad
*Nära till gråt ofta
*Ångest
*Panik känslor
*Väldigt stora sömn besvär (vaknade hela tiden upp till 20grr/natt)
*Extremt trött
 
Så känner ni igen er i dessa besvär, sök hjälp omgående! 
Stoppa stressen i tid innan ni insjuknar i utmattningssyndrom, för när man insjuknar förlorar man i princip ALLT!
 
Du orka knappt med att leva så trött och sjuk blir du och vägen tillbaks är lång, minsta lilla sak triggar din ångest, kan räcka med att en bil kör på vägen utanför, att du får ett meddelande, att någon mår dåligt på Tvn osv osv. Jag sitter här idag och är 100% sjukskriven fortfarande och är forfarande väldigt begränsad av vad jag klarar av i vardagen. Det står klart att jag inte får återgå till min nuvarande arbetsplats utan kommer behöva arbetsträna en lång tid för i framtiden göra en ny utvärdering.
 
Jag blev sjuk Sep 2016 och idag är det Feb 2018.
 
Jag kommer ta er med på hela min resa från och med idag vid insjuknandet, vi kommer gå in på primärvården (vårdcentralen), psykologer, rehabilitering, försäkringskassan, psykiatrin, mediciner och alla mina upplevelser från denna dag då jag insjuknade.
 
Jag/vi hoppas med denna blogg först och främst att den hjälper mig i min rehabilitering att prata om allt jag varit med om då det är smidigare för mig att skriva än prata valde jag att göra på detta sätt. Kan den även hjälpa andra människor som är i liknande sits som oss är vi bara tacksamma. Något som funkat väldigt bra i min rehabilitering är just att läsa om andras erfarenheter då jag förstått att jag inte är ensam om dessa symtom, för i ett utmattningssyndrom har man dem konstigaste symtomen som kommer i tid och otid. Denna lärdom om sjukdomen har gjort vissa stunder lite lättare och jag har kunnat acceptera symptomen lite bättre.
 
Jag kommer självklart besvara alla frågor som eventuellt kan dyka upp.
 
All kärlek!
 
/T
 
 
10 kommentarer publicerat i Psykisk ohälsa
Taggar: 2016, Panikattack, Panikångest, Stress, panik, utmattningssyndrom, Ångest
#1 - - Anonym:

Hur mår du nu? Har du hittat något sött att hantera din Ångest och stress problematik.Får di det stöd som krävs av Fk och läkare?
Mvh Angelica

Svar: Jag mår sådär, långt ifrån frisk. Det kan kännas bra för stunden för att sedan vända på 1 sekund och huvudet börja gunga, kraftig yrsel och många av UMS symtomen kommer ihop med en kraftig ångest. Ångsten är svår, jag måste medicinera om jag ska göra saker då jag inte klarar av alla intryck utanför hemmet. Testat många olika mediciner, KBT, meditation osv men kommer återkomma om just ångest i något inlägg då jag är under utredning på psykiatrin just nu och det verkar som jag har 4st ångest diagnoser. Försäkringskassan har funkat utan problem för mig faktiskt i alla dessa 16 månader. Vården däremot, särskilt primärvården (Vårdcentralen) är under all kritik och det kommer jag också återkomma till rätt mycket i kommande inlägg också. Mvh Tommie
TommieAmanda

#2 - - AFA Försäkring:

Hej!

Jag jobbar med uppsökande kundtjänst för AFA Försäkring och såg att du skriver att du är sjukskriven.

Du kan ha rätt till ersättning från oss om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).

Här kan du läsa mer om vår sjukförsäkring: https://www.afaforsakring.se/privatperson/sjukforsakring/las-mer-och-anmal/

Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.
Du kan även kontakta oss via Facebook - https://www.facebook.com/afaforsakring

Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
https://www.afaforsakring.se/om-afa-forsakring/uppsokande-kundtjanst/

Vänliga hälsningar
Tommy
AFA Försäkring

Svar: Hej, vad trevligt at ni hör av er! Jag är med i ert kollektivavtal och nu ska ja berätta för dig att jag inte fått ett öre av er. Varför? Jo för jag har rätt till full ersättning från er men då KRÄVS det att jag får mitt ärende prövat av försäkringskassan och det vägra dem göra. Anledning är att jag inte är tillräckligt sjuk "enligt dem", ja måste kunna ha ett intyg som styrker att jag kommer vara sjuk minst 1 år framåt i tiden, eller på papper ha en skada som gör det omöjligt för mig att arbeta igen. Det spelar ingen roll om jag är sjukskriven i 5 år till från och med idag då min läkare inte kan se in i framtiden. Jag har varit sjuk i 16 månader idag och blir sjukskriven 3 månader i stöten framåt och så kommer det förbli. Hade dock min läkare från första dagen sjukskrivit mig 1 år framåt hade jag fått full ersättning idag, är inte det rätt skevt? Alltså även om jag är sjuk i 5 år till kommer försäkringskassan inte testa mitt ärende och jag kan inte få några pengar.
Trevlig kväll!

Mvh Tommie
TommieAmanda

#3 - - jessica:

Hej har med utmattning med svår ångest! Nån medicin som funkar? Jag föll mars 2016

Svar: Har testat så grymt många mediciner som inte funkat men för mig har Lyrica mot GAD samt Oxascand vid behov mot panikattacker/syndrom funkat bra. Men vi är alla olika och det som funka för mig kanske inte funkar för dig. Nu tror läkarna att en neuropsykiatrisk störning är boven till min ångest samt långa rehab därav att många mediciner inte funkat också. Hoppas du hittar rätt och får den hjälp du behöver!
Mvh Tommie
TommieAmanda

#4 - - jessica:

Tack för svar! Funkar Lyrica bra?tar du oxsacand regelbundet ibland!! Ångest är det värsta som finns..och är min största bov

Svar: Lyrican funka att få den grundläggande ångesten som ligger på vardagligen, men inte mer. Oxascand tar jag endast vid behöv för slippa eventuellt beroende.Mvh Tommie
TommieAmanda

#5 - - jessica:

Har du svår ångest hela tiden

Svar: Hej, har inte svår ångest hela tiden. Efter det att jag blev sjuk blev det som att ett filter som skyddar mot intryck, ljud, oro, ångest osv försvann. Det är det som att det ligger en grund liggande ångest och oro med svårt att andas, lättare tryck i bröstet samt en rädsla för panikattacker osv.Mvh Tommie
TommieAmanda

#6 - - Sara Tuvesson:

Oj vad jag känner igen mig, exakt så var det för mig när jag blev sjuk med. Verkligen inget man önskar att någon ska få uppleva.. Hoppas du gör små framsteg framåt, även om det kommer tar lång tid att känna sig ok. <3

Svar: Tråkigt att du är drabbad, det är en hemsk upplevelse man gärna aldrig vill uppleva. Tar små steg fram åt rätt håll men om du säger det tar tid. Hoppas även din rehabilitering går åt rätt håll. Kämpa sakta framåt :)
TommieAmanda

#7 - - Hanna:

Vad bra att du skriver och berättar om din upplevelse. Jag är övertygad om att det kan hjälpa någon som är på väg åt samma håll.

Svar: Tusen tack för din ord! Jag hoppas verkligen det :)Ha en bra söndag nu!
Mvh Tommie
TommieAmanda

#8 - - Guggelutt:

Hej Tommie! Det du beskriver är exakt det som hände mig en vanlig arbetsdag på jobbet i november 2008. Jag hade varit lite yrslig, lättretlig och illamående osv en tid innan och så kom smällen. Jag att på ett möte när hjärtat började pumpa, svetten började rinna och jag fick tunnelseende. Kollegorna ringde ambulans. På sjukhuset fick jag veta att det inte var epilepsi, stroke eller hjärtinfarkt utan att jag nog "bara var lite stressad". Det tog nästan 3 år för mig att komma tillbaka. I kampen med Försäkringskassan ingick att jag tvingades till att prova olika psykofarmaka, vilka samtliga hade en dålig inverkan på mig. Efter knappt två år började jag plugga istället för den ena galnare arbetspraktiken (på min arbetsplats) än den andra, vilka fick mig att gå bakåt i mitt tillfrisknande. I studierna slapp jag andras krav och tyckanden och fick den frid jag behövde för att återhämta mig helt. Min blogg hjälpte mig också jättemycket. Fortsätt att lyssna på din kropp, Tommie. Gör det som känna läkande för dig. Promenera, måla, läsa. Min väg ut började med pussel och broderi och slutade i en roligare vardag med en tung erfarenhet som jag nu inte vill vara utan. Dock, jag skulle aldrig klara av samma resa igen.

Svar: Tack för ditt svar och att du delar med dig av din historia. Skönt att du hittade en väg att gå som hjälpte dig i din rehabilitering. Jag tycker jag går framåt hela tiden men samtidigt lär jag små saker varje dag, saker som jag önskar att jag vetat i början av min sjukdom. Hoppas med denna bloggen att folk kan känna igen sig och bromsa i tid samt ge lite tips och råd för dem som är drabbade. Jag känner verkligen som dig att denna resan skulle jag aldrig klara av igen och jag är glad att jag från dag 1 inte visste hur lång lång eller hård resan sett skulle bli.. Ha en underbar söndag nu!Mvh Tommie
TommieAmanda

#9 - - Anna:

Hej!
Jag har precis som du drabbats av utmattning med depression. Det har varit den mest fruktansvärda resan jag varit med om. Nu är jag på väg tillbaka till arbete, men har fått byta arbetsplats. Hemma har jag tre barn att ta hand om vilket har varit extremt tufft då jag inte kunnat ta mig upp ur sängen vissa dagar. Jag tror precis som du att det är nyttigt att få skriva om sin upplevelse och om man kan hjälpa någon annan i samma sits är det fantastiskt. Kika gärna in hos mig, jag skriver också om min utmattningsdepression uppblandat med lite annat. Kram

Svar: Hej,Tråkigt att höra att du också drabbats, men vill säga att jag är grymt imponerad att du klarat dig med 3 barn också. Kul att du också skriver och känner att det hjälper dig, man får hitta sina egna vägar då sjukvården helt enkelt inte har tiden att hjälpa en tyvärr. Ja kikar garanterat in, ha en underbar söndag och fortsätt skynda långsamt mot ett friskare liv.
Mvh Tommie
TommieAmanda

#10 - - Carro:

Vilket viktigt inlägg! Jag jobbar som högstadielärare, tog examen januari 2017. Redan efter en termin kände jag igen mig i mycket av det du skriver och det fortsätter jag att göra hela tiden. Trötthet, sömnbesvär (de nätterna jag inte är såå trött, för trött för att ens vakna och känna oro), lättirriterad, feberkänslor och minnet som blivit en katastrof.. Jag vill verkligen inte bli sjukskriven för jag lever verkligen för mitt jobb och kan inte tänka mig att vara hemma dag in och dag ut. :(