Uppdatering om mitt mående

 
Hur mår jag egentligen efter 17 månaders sjukdom i Utmattningssyndrom?
 
Igår vakande jag efter en riktigt bra natts sömn, hade bokat en klipptid idag så kändes helt fantastiskt att jag fick sova bra inatt. Huvudet kändes ganska bra, är dock väldigt trött på morgonen. Tar en rätt bra stund innan jag är människa troligtvis pga att jag äter mirtazarpin i lågdos för hjälpa till med djupsömnen och slippa massa uppvaknanden. (Man blir rätt trött dagen efter på dem)
 
Jag börjar nog komma till den delen av rehabiliteringen där det är som svårast för en människa som mig att hantera, det vill säga att jag känner mig på god väg att kunna börja arbetsträna. Men nu är det viktigt att man inte gör för mycket saker även om rastlösheten är enorm efter 17 månaders fängelse i hemmet. Jag tänker innan ja ska klippa mig att jag vill utsätta mig lite för testa huvudet idag så åker förbi ICA maxi och tänkte hämta ett paket och bara gå runt och se hur jag hanterar alla intryck innan frisören. (Gör sådana här tester några ggr/mån för se hur min rehab går)
 
Står där inne och hör alla ljud, känns fortfarande som jag inte har något filter som kan filtrera bort ljudet av alla människor, ljuden och alla rörelser kommer åt mig och kan inte stänga ute det som innan sjukdomen, känner paniken börja komma och huvudet börja få lätt yrsel. Men står kvar och försöker bara acceptera att det är såhär nu, inget att få panik över. Jag löser det rätt bra och hämtar mitt paket, man blir alltid så glad när man löser minsta lilla när man har utmattningssyndrom. Åker och parkerar vid frisören och passar på att gå in på mitt gamla jobb innan och snacka lite, huvudet känns ändå rätt okej fortfarande. Står och pratar med han som har min tjänst nu en liten stund för sedan gå över till frisören och klippa mig. Här sitter jag och väntar och ångesten kommer som ett brev på posten, att sitta och vänta sådär, jag fattar inte varför allt som har med vänta ger mig sådan ångest. Kan vara bilkön, kön i affären osv. Väldigt jobbigt för ångesten sätter igång mitt stress system och triggar min utmattning väldigt negativt och drabbas då ofta av yrsel, illamående och eller det värre att allt bara gungar och jag måste gå lägga mig.
 
Jag har klippt mig nu och är på väg till bilen (För övrigt rätt glad att ens kunna köra bil igen) Men sambon kör alltid om vi båda åker så jag kan sitta och vila men när hon är på jobbet kör jag själv. Springer öven och växlar lite pengar, blev alldeles för många saker denna förmiddgen men men.
 
Nu tänker nog många, asså va gnäller Tommie om egentligen? Gå jobba med dig din slö hög, och hade någon träffat mig hade dem tänkt, han är ju inte sjuk. Ser hur pigg och glad ut som helst.
 
Men om jag skulle träffa någon hade dem inte sett vad som hände sen.
 
Som ni ser gjorde jag rätt mycket denna dagen. Ja kände mig rätt bra också faktiskt under tiden med undantag för viss yrsel, panik och ljudkänslighet. Jag struntade som ni ser ovan i att vila efter varje aktivitet som jag annars ska göra och struntade även i min mindfulness och körde på allt i ett race. Men jag gjorde inte ens det som är svårast och tar mest på huvudet för oss med utmatningssyndrom, nämligen att träffa massa folk och prata samt lyssna mycket men fick ändå ett härligt stress bakslag.
 
Nu är jag hemma, mitt huvud blir så trött (Ni med utmattning förstår vad jag pratar om för trötthet). Känns som om jag kommer svimma, huvudet gungar och jag börjar tappa kontakten med kroppen. Får konstiga rysningar, domningar och otroligt jobbiga värme växlingar i hela kroppen och måste springa på toa. magen har helt kollapsat samtidigt som jag vill somna på toalett stolen. Jag är helt slut som människa och min hjärna vill bara stänga va. Jag får världens stress reaktion pga att jag gjort för mycket saker utan att vila idag som ja fått så många ggr förr. Detta håller på i ca 2-3 timmar och ja kissar kanske 10 gånger på denna perioden, min kropp och hjärna är helt slutkörd! Finner ingen annan väg än att ta lugnande tabletter när kroppen och särskilt hjärnan drabbas av sådana här bakslag och bara gå lägga mig.
 
Nu kanske ni förstår lite, att det är inte alltid i själva stunden man får lida för man gör för mycket utan det kan komma efter. Man kan i stunden känna av yrsel, svårt att koncentrera sig osv och då är det viktigt att man lyssnar på kroppen och vilar annars kan man få dessa bakslag och det kan sitta i flera dagars trötthet med många fysiska symptom. Jag vet allt detta men ändå på något sätt kommer min stressiga personlighet tillbaks så fort jag har en ok dag och jag vill hinna med några saker extra. Jag liksom fuskar med vila mellan aktiviter, lyssnar inte på när huvudet får lättare yrsel osv, otroligt dumt! Men tänk er själva att jag suttit hemma i 17 månader, det är svårt när du mår lite ok då att åka hem och lägga sig i sängen där du spenderat så mycket tid det senaste.
 
Såhär har jag det efter 17 månaders rehabilitering och då kan jag säga att jag gör MYCKET denna dagen mot hur det har sett ut, och frågar man en frisk människa om dem tycker jag gjorde mycket idag? Dem hade sagt att jag knappt gjort något, välkommen till den dag med Utmattningssyndrom.
 
Sen får ni tänka på att detta var en av mina bra dagar! Lyckligtvis har mina dåliga dagar blivit betydligt färre vilket jag är otroligt tacksam för och jag märker att dem blir mer och mer sällan ju längre rehabiliteringen går.
 
Vi kanske inte ser sjuka så folk tar oss ibland inte på allvar men vi är otroligt sjuka och behöver stort stöd för komma tillbaks till ett normalt liv.
 
Ni som är sjuka och mitt uppe i allt elände, jag lovar er! Det kommer bli bättre. Jag har gått så många månader och tänkt att det är lönlöst, kan hända även idag. Det är inte lönlöst ni kommer bli bättre, det går bara väldigt långsamt åt rätt håll.
 
Ta hand om er!
 
All kärlek!
 
/T
4 kommentarer publicerat i Psykisk ohälsa
Taggar: GAD, Paniksyndrom, Social forbi, Stress, Utbränd, psykisk ohälsa, utmattningssyndrom
#1 - - jessica:

Tack för jättebra blogg
Krashade ju själv mars 16
Fick sån ångest från ena dagen till nästa
Men hade fått varningssignal flera år innan, men körde på
Har du fått nån medicin som hjälper dig mot ångest o depression
Kram

Svar: Tack så jätte mycket Jessica, tråkigt att du också kraschat. Jag har testat 3 st olika anti depressiva. Kommer fler inlägg om just det :)
Mvh Tommie
TommieAmanda

#2 - - Anonym:

Fantastiskt att kunna läsa om eran vardag.
Själv gick jag in i väggen för ca 2år sedan.
Det började med att jag en natt vaknade och var helt säker på att jag skulle dö.
Ambulansfärd till akuten.
Efter det komm den stora tröttheten med avbrott för panikattacker.
Min utmattning beror på att jag i 25 år varit gift med en kvinna med diagnostiserad borderline.
Vi har tre barn.
Då min fru har haft ett stort antal (över 20) perioder som inneliggande på psyket har jag dragit ett stort lass med barn och arbete.
För att få ekonomin att gå ihop då min fru inte kan arbeta så har jag ofta haft dubbla arbeten.
Ett år efter jag fick min första panikattack så bestämde vi oss för att separera.
Detta är min stora sorg då jag inser att för att ”rädda mig själv”,måste släppa henne så hon själv får klara sin sjukdom.
Jag har nu i princip egen vårdnad av våra barn.
Jag orkar just nu jobba 50% och är glad för det.
Värst är att jag ofta får panikångest på kvällar och nätter.
Det känns som om det går sakta men säkert åt rätt håll.
Magnus

Svar: Tack Magnus det värmer verkligen att höra :)Tack för du delar din historia men väldigt tråkigt att du fått gå igenom allt det där. Men känns som du är på rätt väg. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver för ta dig igenom allt och komma närmare ett friskare liv. Utmattning är ju tyvärr så att den går sakta, sakta över. Man måste acceptera att det går inte påskynda utan tiden måste få gå och man måste läka i lugnt tempo.Tids nog då kommer symptomen mindre och mindre.
All lycka till dig Magnus, fortsätt kämpa på.
Mvh Tommie
TommieAmanda

#3 - - jessica:

Hur hanterar du stark ångest

Svar: Just panik ångesten medicinerar jag oftast! Nu är den mindre sällan som tur är annars det jag gjort att vänta ut den. Försöka få tankarna på andra saker för ofta fastnar man i ett negativt tankemönster och bygger bara på ångesten mer och mer. Kan man komma ur det mönstret avtar attacken efter en stund. Sen måste man gå till botten med vad som orsakar sin ångest för där arbeta med det och förhoppningsvis sen bli fri från den :)
All lycka till dig!
Mvh Tommie
TommieAmanda

#4 - - Man, i samma situation.:

Känner igen mig i allt du skriver.
I precis alla duna symtom.
Har allt av det där.