Från Primärvården till Psykiatrin.

 
Jag kommer i detta i detta inlägg hoppa fram i tiden och vi är mer i nuet, jag känner att jag får blanda min historia om mitt sjukdomsförlopp med lite saker som händer just nu. Detta för jag ska komma ihåg att kunna berätta allt i detalj så bra som möjligt. 
 
Min läkare på primärvården säger att det finns inget mer dem kan göra för mig och att han ska skicka en remiss till psykiatrin så dem får ta över mig. Ja blev väldigt glad av detta då det är dem som är specialister på min sjukdom och hoppas där att kunna få den hjälp jag behöver. Det tar ungefär 2 veckor och jag ska då till något som heter remiss och bedömnings enheten. Där ska jag få träffa en specialiserad sjuksköterska som ska ha första mötet med mig för att se om mina problem är något dem kan hjälpa mig med.
 
Innan detta mötet var jag tvungen att gå lämna prover på min vårdcentral så jag åker dit för att lämna lite blod. Till min förvåning var jag även tvungen att lämna ett drog test också, alltså ett pisseprov. Ja skrattade lite åt läkaren och sa att jag kissade precis innan jag åkte så det kan bli lite svårt. Hon skrattade och sa att det finns vatten där ute i väntrummet, så vara bara gå börja dricka. Ja satt i 1,5 timme och drack vatten för sedan gå in och kissa, då kom nästa problem. Hon ska nämligen genom en lucka som är inne på denna speciella toaletten titta på när jag kissar under hela förloppet (Kul, då jag har svårt att kissa när man sambo är i badrummet) Så jag kommer in där på toaletten och då sitter hon på en stol ca 1,5 meter ifrån mig i höjd med min penis med sitt ansikte och ska se mig ta fram den och kissa. Ja tänkte att shit, det här kommer aldrig gå. Men just nu är jag så kissnödig att jag måste verkligen kissa, ja gör mig redo och känner att det kommer gå. 1 droppe kom det, sen bara helt automatiskt blev det som en spärr och det gick inte kissa mer. så höll det på 3 ggr innan ja äntligen lyckades kissa och kunde sedan åka hem. 
 
 
 
Efter några dagar är det dags för mitt första möte med Psykiatrin, jag är rätt nervös och mår rätt dåligt då jag inte tar någon medicin inför mötet för dem ska se hur jag verkligen mår och reagerar i situationen. Jag hör mitt namn ropas upp och redan där har jag en jobbig ångest då jag sitter med en massa människor i väntrummet. Jag får komma in på hans rum och han har även med sig en ST-läkare som ska vara med. Vi börjar prata och han ställer massa olika frågor och jag svarar, han frågar om jag har ångest nu. Det har jag, jag svettas, har lätta skakningar och mår rätt dåligt. Han ser att jag är ångestfylld men vi fortsätter och jag får även fylla i lite papper för sedan fortsätta prata. Han förstår verkligen mina problem på ett annat sätt än vad primärvården gör och svarar på mina frågor på ett bra sätt. Han säger även som alla mina tidigare läkare har sagt att han misstänker att det finns en neuropsykiatrisk störning som försvårar min rehabilitering av mitt utmattningssyndrom. 
Tänker inte mycket mer på det och vi pratar vidare och läkaren säger att du har verkligen problem i din situation och bedömer att jag måste träffa en av deras specialist läkare för medicinering fram tills jag får göra min neuropsykiatriska utredning där han tror svaren på min problem kommer visa sig. 
 
Efter detta mötet kännas det rätt bra, jag får reda på bedömningen några dagar senare och nu förstår jag verkligen varför jag mår som jag gör. Utöver mitt utmattningssyndrom har jag även en stor ångest problematik och fick genom skattnings skalorna och mötet:
 
*Paniksyndrom
*GAD
*Social forbi
*Agoraforbi 
 
Jag blir rätt glad över detta faktiskt för nu vet både jag och läkarna vad det handlar om och vi kan sätta in rätt behandling och terapi för att få ett fungerande liv igen. Det tråkiga är att innan utmattningen var jag en super social och glad kille och älskade att vara bland folk. Alltid haft väldigt sociala jobb osv. Nu kan jag knappt vara bland flera människor samtidigt sedan 16 månader tillbaks :(
 
Jag känner mig just nu väldigt positivt inställd till Psykiatrin och det känns som vi verkligen kommer kunna hitta rätt väg med både rätt medicinering och terapi mot ett vanligt liv igen.
 
I nästa inlägg kommer vi gå in på hur mötet med den specialiserade läkaren inom psykiatrin gick. Där får jag reda på saker som gör mig så grymt besviken på sjukvården och hur den fungerar, samtidigt som jag får en lättnad av att veta mer om varför allt är som det är.
 
All kärlek!
 
/T
 
 
 
#1 - - jessica:

Samma här !! Var supersocial med flygvärdinna jobb
Nu svår ångrst !! Ett helvete

Svar: Så tråkigt att höra, ångsten är ett helvete! Hoppas du får den hjälp du behöver.
TommieAmanda

#2 - - jessica:

Så du tycker Lyrica hjälper dig