Tiden Efter ADHD Diagnosen

 

"Sjukvården i detta landet är verkligen under all kritik, särskilt psykiatrin" 

Jag ringde Psykiatrin dagen efter jag fått hem mina papper om min neuro psykiatriska utredning från Bräcke Diakoni för då visste jag att psykiatrin hade fått dem också. Jag kan inte få någon hjälp med varken medicinering eller boka läkarbesök eller terapi innan dessa papper hade kommit fram till dem. Läkarna på Bräcke sa att psykiatrin kan ringa dem så kan dem bekräfta min diagnos, fick som svar från psykiatrin "det funkar inte så" hepp. 

Jag ringer iallafall psykiatrin och får prata med en specialist sköterska som säger att dem ej fått några papper, det va konstigt tänkte jag för både jag och dem som skrev remissen (min vårdcentral) hade fått dem dagen innan. Ok tänkte jag och sa att jag vill boka in tider för påbörja min Terapi iallafall, (jag fick genom utredningen veta att jag skulle börja med följande terapier. Beteende förändring, Psykoeducation, energi balans samt metoder för hantera mitt humör) 

Fick som svar att det är en väntetid på 2 år till psykologerna som kan hjälpa mig med detta, Jag har alltså fått vänta 21 månader (sjuk i Utmattningssyndrom) för att få veta vilken diagnos jag har och vilken behandling jag behöver och måste göra för min rehab ska gå åt rätt håll, men nu ska ja vänta ytligare 24 månader på att få den behandlingen? (Såhär har vi sjuka det och folk undrar varför vi inte blir friska, jävligt konstigt) 

Vet inte om ja ska skratta eller gråta, kasta mobilen i väggen eller be dem dra åt helvete. Jag skulle iallafall bli uppringd av deras chef för jag kräver att jag ska få hjälp nu, dem får lösa det på något sätt genom en privat aktör eller i ett annat landsting. Jag har väntat tillräckligt länge på att få hjälp. 

Väntar en vecka, har ringt  2ggr under denna veckan till psykiatrin ang min papper, det svar jag får är att dem inte har kommit hela tiden. Jag blir så arg för ingen verkar bry sig och kolla upp om min papper kommit eller inte trots att jag ringt dem flera ggr. Man säger bara att dem har inte kommit du får vänta, det är administratörerna som har hand om det. "Ok men fråga dem om mina papper då, vad fan är problemet?" Dem förstår nog inte vilken skada dem gör när det funkar såhär, den ångesten och ilskan denna väntan orsakar (Ni måste förstå att jag väntat i 21 månader nu sjuk i utmattning där hela min rehab hänger på få hjälp med min ADHD problematik)

Fick ju min diagnos ADHD Medelsvår för 3 veckor sedan men då dem bara har hyrläkare måste ja träffa en ny läkare igen för kunna påbörja min medicinering men några tider till läkare finns inte inom närmsta tiden.

Så blir det med olika hyr läkare hela tiden, dem kostar mer pengar och det blir ett helvete för oss sjuka, annars hade jag kunnat påbörja min medicinering omgående jag fått diagnosen med bara ett samtal med den läkaren jag träffade senast men då han bara är hyr läkare visste dem inte när han är tillbaks så måste nu vänta på få träffa en helt ny läkare igen innan behandling kan påbörjas.

Det ända jag gjort i 21 månader då jag blev sjuk i utmattningssyndrom är att vänta, vänta och åter vänta, det 6 läkarna jag träffat under dessa 21 månader säger hela tiden att min rehab inte går mer framåt samt den nykomna ångest problematiken troligen beror på att jag har ADHD. Nu har jag fått det bekräftat och även vilken behandling som krävs och ska självklart då VÄNTA!

Att vänta några veckor för en frisk människa låter kanske inte så farligt men i mitt fall som varit isolerad och mått skit pga utmattningssyndrom i 21 månader nu känns en bara en vecka som en månad. Jag vill ju bara få den hjälpen jag måste ha för att bli frisk och få tillbaks mitt liv.

(Kan till lägga att tox prover samt ekg är klara så det enda som är kvar är att skriva ut medicinen, när jag väl börjat medicineringen ska ja gå på öppen psykiatrin varje måndag för kontroller så kan inte förstå varför jag ska vänta flera veckor på en läkartid för börja medicineringen)

Jag känner mig så maktlös, det ända jag vill är att få rätt hjälp och behandling, att bli frisk, kunna jobba och umgås med familj och vänner. Men just nu känns det som jag bara vill ge upp.

All kärlek!

/T

UMS & Ensamheten

 
Den där ensamheten som sköljer över en i denna sjukdomen kan ingen som aldrig varit sjuk i Utmattningssyndrom förstå!

 

Många likt mig har säkerligen levt ett liv i högt tempo, ett socialt liv där vi hela tiden haft människor runt omkring oss. Så har det verkligen varit för mig, jag har alltid jobbat med folk och alltid älskat den sociala biten som det medför.

Därför blir det extra svårt när man insjuknar i Utmattningssyndrom för varje dag som går blir du mer och mer ensam, inte för du vill det utan för att din hjärna klarar inte av något annat än just ensamheten. Många kan kanske tänka att det låter skönt, jo visst det kan vara det när man själv väljer att vara lite ensam ett tag.

Men när det blir flera veckor, månader och till och med år och kontakten blir mindre och mindre med människor som hör av sig till dig, du tappar de flesta av dina sociala kontakter, då är det inte så skönt längre.

Vi med utmattningssyndrom vill självklart inte att det ska bli såhär men vi klarar helt enkelt inte att hålla upp kontakten med människor som förr, man måste nog vara sjuk för att ens kunna förstå vilket jobb det är för oss att hålla igång kontakter med vänner. Att vi kan riskera flera dagars isolering pga att vi har pratat för mycket i telefon är det ingen som tror, att vi kan drabbas av svår yrsel och ångest av ansträngningen av att hålla igång ett samtal. 

Detta leder till att vi som är sjuka blir mer och mer bortglömda, mer och mer isolerade från våra nära och kära när det enda vi vill är att bli friska och kunna fortsätta umgås och ha samma kontakt som förr. Jag har ju förmånen att ha en underbar sambo och familj som alltid funnits vid min sida men jag märker ju hur många jag inte har någon kontakt med längre,  dem få personer jag har kvar kontakten med så sker den inte alls lika ofta längre. 

Jag som sjuk skulle vilja säga till alla er som känner en person med Utmattningssyndrom, hör av er till personen. Vill ni inte ringa så skicka ett sms. Många vänner verka tro att dem stör när dem hör av sig, att det är jobbig då personen som äär sjuk kanske inte orkar prata men jag lovar er.

Personen som är sjuk kommer uppskatta att ni hör av er, personen kommer säkert höra av sig så snart den känner att den orkar. För jag vet av egen erfarenheten att jag har hellre 1 missat samtal eller SMS än inget alls.

Det jobbigaste i denna sjukdomen är bland annat saknaden av att hålla kontakten med mina vänner, saknaden av inte att kunna hitta på saker med dem och ju längre jag är sjuk ju mer och mer tappar jag kontakten med dem.

All kärlek!

/T

Tylösand Hotell & Spa

 
Haft 2 helt underbara dagar på Tylösand som jag fick av min kära Sambo när jag fyllde år. Som alltid när vi ska göra något eller har något bokat framöver är jag alltid så otroligt orolig för att få bakslag just den dagen jag ska iväg.Blir alltid så att dagarna innan man ska åka isolerar man sig extra mycket för öka chansen att bakslaget inte ska komma just då, det är så sjuk frustrerande att man måste tänka så.

Det som man innan sjukdomen bara gjorde för man kände för det behöver man nu anstränga sig i flera dagar för ens klara av. Tror ni med utmattningssyndrom känner igen er mycket väl, jag har ändå kommit till den punkten i min rehabilitering där jag kan åka iväg ibland och verkligen koppla av. Det krävs dock fortfarande lugnade medel för klara av alla intryck som blir tex. när vi är på restaurang eller där det är mycket folk.

Har verkligen lyckats koppla av och ha en helt underbar tid med väldigt god mat och sällskap. Att ligga i en varm pool och bara titta ut över havet är verkligen balsam för hela själen. Inga måsten, ingen stress, bara vara här och nu och njuta av varje sekund. Glömma allt med sjukdomen och sjuvården för en stund. Det är så otroligt skönt att jag kan uppskatta detta och klara av att åka iväg för just nu i min rehabiliteringen känner jag att det är så otroligt viktigt att få komma hemifrån ibland. Till saker där det inte finns några måste utan bara ren avslappning och njutning.
 
Vi avslutade vår resa med en tillsammans massage, där fick man 30 minuter massage och min sambo fick ligga i något special badkar med massa massage strålar för sedan bytas av. Både jag och min sambo var helt slut efter denna timmen. Vi var helt möra i kroppen och huvudet resten av dagen så det måste gjort oss väldigt gott. 
 
Hoppas ni som är sjuka också hittar saker där ni kan finna lugnet på en annan nivå, där ni kan komma ifrån alla måsten och stressen som alltid finns hos oss som är sjuka i utmattningssyndrom.

All kärlek!

/T

Visa fler inlägg